Jag vill inte ångra mig i resten av mitt liv... Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv. Aldrig!
Jag har gjort många idiotiska saker, men inte så idiotisk som detta snesteget.. VARFÖR? Så fucking jävla onödigt. Hatet mot mig själv rinner snart över... Jag vill inte ha någon annan. Kan ingen fatta det? Jag vill få vakna upp bredvid dig och känna att du är lycklig över att jag finns i ditt liv. Jag vill att du ska vilja... Jag vill kunna göra saker och ting ogjort.

FAN VAD JAG VILL MYCKET!! Vill så mycket men kan inte få något av det. Känner mig så hjälplös.. så ensam. Jag lovar att inte göra dig besviken, jag ska visa för alla hur lyckliga vi egentligen är. Men jag kan inte göra det om du inte vill. Snälla, jag älskar dig.

Det känns så fruktansvärt onödigt att skriva detta, men tankarna, hatet, ångern.. Allt snurrar runt i huvudet och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. Kan man inte bara få åka iväg och lämna allt. Eller ännu bättre hade det varit om jag hade kunnat förändra saker som skett tidigare.

Jag har en karta men vet inte vilken väg jag ska gå. Min själ vill härifrån.