Har precis färgat håret på Sofia :) Ska iväg och kolla på skor sen!

Är så grymt jävla förbannad och det gör mig ännu mer förbannad att du inte fattar!
Det hade varit helt annourlunda om du inte hade jobbat i Norge, men nu försöker jag iaf ta vara på de dagar vi får tillsammasn och du får mig till att känna mig dryg och hjälplös. Men det handlar fan inte om det! Jag hade lätt klarat mig utan dig om situationen inte hade varit som den är. Kan du inte bara fatta det?
Du gör mig besviken hela tiden och jag orkar inte bli det så här ofta.

Känner för att bli så jävla drygt packad ikväll! Får se hur det går..

Igår var jag och Henrik hos Sara på hennes 20års kalas för släktingarna. Tog det väldigt lugnt och hade det trevligt, lev lite drygt med alla packade människor sen bara :)
Vaknade i morse av att det ringde på dörren och Benna kom in och ville ha kaffe. Jag var svintrött och tippade på att klockan var nio eller tio. Då får jag höra att klockan är tolv redan! Vi var nog väldigt trötta.

Har tagit hand om lille Henrik som har haft on i magen den ynklige stackarn, haha. Gjorde mackor och varm oboy åt honom :)

Så nu är jag redo för kvällen. Tog en stund innan jag kunde bestämma mig för vilka kläder jag skulle ha men nu känner jag mig nöjd. Det blev ett par svarta struprörsjeans, svart halterneck och ett matt-silvrigt linne med en paljettrand på ryggen och självklart mina svarta ballerina som jag är väldigt förtjust i!

Har ganska höga förväntingar inför festen ikväll. Får hoppas på att det blir roligt med många människor som jag inte har träffat på ett tag.

Här om dagen kom jag underfund med att jag vill bygga på mina naglar igen. Jag gjorde det i somras och jag älskade dem. Den enda kluxet är att det kostar en del och jag vet inte om min ekonomi vill unna mig det. Därför känner jag att ett jobb hade fan inte varit fel nu! Frågan är var..


Bävar inför måndag.... Jag vill inte dit! Och jag kan inte komma undan det... Det hade varit väldigt bra gjort av mig om jag hade klarat av att bli sjuk igen på måndag eller söndag kväll. Så om någon är sjuk så får ni gärna smittas lite :)

Måste berömma mig själv också för att jag har blivit så duktig på att blogga! Om ni har några synpunkter så är det fritt fram att påpeka.

Tjoflöjt!

I onsdags kväll vid 22 tiden började jag känna mig jätte konstig och gav upp uppesittningen i väntan på Henrik. Så strax innan elva deckade jag i sängen och vaknade till när min efterlängtade älskling kom hem. Jag vaknade flera gånger på natten och kunde knappt somna om. Igår när jag vaknade på morgonen så frös jag så jag hackade tänder och kände att jag inte klarade av att gå till skolan. Jag låg kvar i sängen en stund och kämpade mig sedan till soffan för att kolla på Eragon med Henrik. Somnade till en stund på slutet men vaknade igen. Sen gick jag och sov någon timme. Henrik väckte mig och sa att han skulle göra några ärende nere i byn och då försökte jag få upp värmen genom att bada i jättevarmt vatten. Det hjälpte för en stund men sen kom frusenheten tillbaka. Fyfan vad jag mådde kasst! Efter nån timme kom Henrik hem och hade med sig mina efterlängtade ipren. Tog två stycken och efter ett tag så kände jag mig lite bättre. Vid 21tiden kände jag mig någerlunda frisk och vi gick och la oss ganska tidigt. I morse när jag vaknade kände jag mig fortfarande inte hundra och med tanke på att jag hade feber igår så tänkte jag att det var bäst att stanna hemma så jag kan bli helt frisk och inte få något återfall.
Så jävla typiskt att jag skulle gå och bli sjuk igår.. Men men, sånt händer.

Har färgat Henriks hår idag, blev jätte fint :)

Idag ska jag ta det jätte lugnt iaf så jag är fit for fight imorgon, 20års fest ju! Måste vara pigg och glad.

/ Josefib

Pågrund av ett sent telefonsamtal, besvär med sömnen m.m så var jag väldigt trött imorse när mobilen började spela I don't feel like dancing 06.40. Jag bet ihop och hoppade upp ur sängen iaf och gjorde mig i ordning för att kunna möta dagen med ett leende. Det höll tills jag kom till skolan fem i åtta och får höra att vår första lektion är inställd. Skit kul! Ja, jag fick gjort lite samhälle i och för sig, men att sova den timmen extra hade fan inte varit fel. Hmpf.

Så nu har jag genomlidigt engelska, svenska och väntar nu på att historian ska börja om en knapp timme. Sen åker jag hem, köper kaffe och annat.


Gud vad jag är trött på folk i Sjöbo. Alla vet allt om alla, i princip. Skitsnacket går överallt och det undgår inte någon. Som när jag fick ett litet påhopp på stationen häromdagen. Jag orkade inte ens förklara mig. JAG ORKAR INTE FÖRSÖKA ENS. Varför? JO, därför att jag har ingen lust, jag känner mig inte motiverade, jag bryr mig inte ett skit helt enkelt. Och det som hände i lördags? Jag gjorde det inte för att ställa till det för dig eller vara jävlig. Jag hade inget med det att göra tills han frågade om jag kunde komma ut för han ville prata med mig. Hur fan skulle jag kunna stå där och ljuga honom rakt upp i ansiktet, va? Vad folk än tycker så är jag mig själv och jag står för den jag är. Och framförallt, jag skiter i vad andra tycker! Borde inte alla vara det? Live and learn people :)

Slutklagat! Haha, nu orkar jag inte ens tänka på det mer. Sista gången jag rör det ämnet, var så säker.

Nej om man skulle ut och få frisk luft innan man plågas med sista lektionen.
ÅÅÅH, vill att dagen ska gå snabbt så att Henrik kommer hem. Det är fan ikväll!  Jag kommer se honom ikväll! Helt otroligt.

Take care / Josefin

Jag tänkte bli lite seriösare med mitt bloggande. Kan nog vara skönt att skriva av sig lite då och då.

Jag kan börja med att säga att skidresan till Italien var det bästa jag någonsin har gjort. Min pappa körde mig och Henrik till Sturup på förmiddagen den 23 december. Det pirrade något fruktansvärt i min mage av förväntan och lycka. När vi väl satt på plats i flygplatsen fattade jag fortfarande inte att vi var påväg. Efter månader av väntan så var dagen med stort D kommen. Resan gick bra och vi landade i Innsbruck och tog oss därifrån med buss till Italien. Efter fyra timmar i bussen stannade vi i en liten by, Campitello. Underbart söt, och kallt! Dagen därpå gick vi för att hyra skidor och pjäxor, sen bar det iväg upp i kabinliften till toppen. Jag har aldrig åkt skidor i hela mitt liv och jag kan helt ärligt säga: FYFAN VAD KUL! Om du inte har gjort det, gör det! Alla dagar var perfekta med sol och inte ett moln på himlen. Henrik var ett underbart sällskap och jag är jätte glad att jag fick uppleva den resan med just honom. Även om man var trött och sliten sista dagen när man skulle bege sig hem, så ville jag inte därifrån.
Hem kom vi iaf och jag hann precis packa upp och packa på nytt eftersom vi skulle hem till Henrik.
Nyår kom. Sällskapet var toppen och kvällen var så lyckad. Några incidenter inträffade, men sånt hör till :)

Nu är det 9 dagar sen Henrik åkte iväg till Norge efter nästan 3 veckor hemma med mig. Tungt.. som fan. Men han kommer hem imorgon, en dag tidigare än vad han egentligen skulle och vem är inte gladast om inte jag? Idag slutade jag klockan 12 och sen har jag pluggat här i lägenheten tills Emilia anlände med bussen halv fem. Då var jag där och vi gick tillsammans hem till henne för att sedan cykla bort hit. Vi har tjittjattrat, kollat på underbara Ugly Betty och den fenomenala serien Grey's Anatomy. Nu sitter jag här själv och jobbar på mitt seriösa bloggande. Hur går det tycker du? Ah, det blir väl bättre och mindre rörigt med tiden.

Imorgon börjar jag kl 8 och slutar halv 2. Sen ska jag plugga en massa och efter det ska jag storstäda lägenheten in i minsta detalj. Vilket innebär: dammsugning, moppning, byta sängkläder, sanera på diskbänken, torka ytor, ja U NAME IT! Men klockan 20.00 ska jag sitta bänkad framför TVn. The OC börjar och jag kan knappt bärga mig. Kalla mig löjlig men jag älskar den serien. Eller ja, mest för att det är så bra tidsfördriv, men iaf :)

Hmm... Kan bli lite djupare nu.
Orkar inte vara hemma. Deras press gör att jag klarar av mindre. Jag försöker hela tiden intala mig att jag är bättre, att jag klarar mer och mer men varför ljuger jag för mig själv? Är inte sanningen bättre då?
Jag vet inte. Det känns inte som om jag kan lita på mig själv. Kan jag hjälpa att jag känner mig så jävla stolt efter varje "utmaning"? Det känns som att klättra på ett berg. För varje bit jag klarar av blir jag mer peppad. Men jag vill inte bli peppad till det! Jag vill kunna vara den starka Josefin och säga ifrån. Jag är så duktig på att säga åt andra vad de ska göra men jag kan inte säga till mig själv.
Men det jag vill minst.. är att inte såra min älskade Henrik. Jag vill inte göra honom besviken, jag gör ingenting för att vara det minsta "dum" mot honom. Jag vill inte att varje misslyckande ska få honom att bli deppig och börja grubbla.

Nej nu ska jag kolla lite på TV (plugga lite?) tills Henrik ringer igen. Sen ska jag lägga mig i sängen och sova så att det kan bli onsdag nu. FÖR JAG VILL HA MIN HENRIK HÄR NU!

Godnatt!