Har sån jävla lust att skita i jobbet.. 2 dagar kvar bara och jag känner mig verkligen inte motiverad.
Och just nu känns allt så hopplöst. Beror på väldigt många saker och kanske dels för att jag är så otroligt trött.
Besviken också.. över att vi inte alls får den tiden tillsammans som jag hade velat och behövt just nu.

Förlåt bebis.. ska försöka rycka upp mig.

Jaha, upp till vårdcentralen igen.. suck.

Jag har varit så duktig de senaste dagarna. Tagit tag i min träning igen, lagom till skolstarten..
Hmm, jaa bättre sent än aldrig i och för sig.  Bättrat på matvanorna har jag också gjort.

Det var så skönt när jag var hemifrån de 9 dagarna.  Nu försöker jag undvika att vara hemma så gott det går. Man har ingenting i fred, bara en massa tjaffs, klagande och gnäll.. Jag är inte gjord för den här miljön här hemma. Jag klarar inte av att bo på landet. Det är ju fan att Kerstin inte ville ha en inneboende nu när jag börjar skolan. Tänk vad bra jag hade mått då! Men jag får stå ut de här 3 åren, kanske bara 2? Jag ska hitta en lägenhet och ett  jobb som är okej så snabbt det går..

Jag mår bra med dig.
Detta känns så bra!
Lämna mig aldrig..

Idag är det den 2augusti.

Mitt samvete är en enda röra. Vad gör jag mot mig själv? Jag förtjänar det skriker någon, en annan skriker att jag är dum i huvudet och borde veta bättre. En röst viskar att jag borde oroa mig, att jag borde vara rädd.
Jag förstår inte vad jag gör med mig själv.. Men som vanligt skjuter jag upp allt som handlar om mig, om mina känslor och riktar in mig på något annat så det faller i skugga.
Varför är det så att jag har så svårt för att stå öga mot öga med sanningen? MIN sanning.

Från en sak till en annan..
De här två dagarna har verkligen varit jätte roliga. Jag och Sofia har pratat en massa, skrattat ännu mer och festat. Precis som förr i tiden med andra ord :) Så många minnen som dök upp igår, både roliga och pinsamma.