Ja, idag känns det lite bättre. Var hemma från skolan idag, extrem huvudvärk, magont och helt jävla död. Kände mig som en zoombie imorse och har gjort det ett par dagar nu. Mer än vanligt :/ I alla fall så hade jag och Matilda ett litet samtal innan (hon var också hemma från skolan) och jag är lite mer positiv nu. Självklart går alla dagar upp och ner.. vissa dagar vill jag hur mycket som helst medans en annan dag känns jättejobbig och omöjlig. Upp och ner hela tiden med andra ord. Det är ganska påfrestande, både för min omgivning och mig själv.
Idag ska jag äta lasagne har jag bestämt :D Så länge jag äter något överhuvudtaget så är det postivit ju ;) Pappa köpte supergott bröd också. Jag ska verkligen försöka nu! Jag kan gå upp och ändå ha tränad kropp.. Right? Vill må bra hela tiden och vara glad. Vill vara glad och positiv med Henrik hela tiden också! Detta SKA jag klara. Jag vill inte åka till Lund och jag vill inte dö. Hoppas verkligen att jag klarar det också.. Stödet finns iaf.. JAG KAN!!

Fjorton dagar utan dig väntar. Det är skrämmande, för jag vet om att jag blir sämre då. För att inte tala om saknaden jag känner varje morgon och varje timme, minut, sekund under resten av dagen. Jag avskyr ditt jobb i Norge. Jag vill spotta på det!! Men jag biter ihop, för jag älskar dig så mycket och om jag måste stå ut med det så gör jag det.

Fyfan vad gott det hade varit med en bit smörgåstårta. Det är hur längesen som helst nu! Jag längtar till jag kan sätta i mig en stor bit av det.. Eller nybakta kanelsnäckor, semlor, arraksbullar, en hel Vesuvio med vitlökssås på, lasagne, chips med vitlöksdippa, piroger.. ÅH! Listan kan bli lång och jag kan vilja hur mycket som helst.. Men sen tar det blankt stopp. Jag får hålla mig till att fantisera om det. Sen, om ett tag.. jag hoppas att jag klarar av det och blir starkare. Då kanske...! Men visst ska vi klara det, tillsammans Henrik? Du och jag? Jag vill det.. För vår skull!