Fjorton dagar utan dig väntar. Det är skrämmande, för jag vet om att jag blir sämre då. För att inte tala om saknaden jag känner varje morgon och varje timme, minut, sekund under resten av dagen. Jag avskyr ditt jobb i Norge. Jag vill spotta på det!! Men jag biter ihop, för jag älskar dig så mycket och om jag måste stå ut med det så gör jag det.

Fyfan vad gott det hade varit med en bit smörgåstårta. Det är hur längesen som helst nu! Jag längtar till jag kan sätta i mig en stor bit av det.. Eller nybakta kanelsnäckor, semlor, arraksbullar, en hel Vesuvio med vitlökssås på, lasagne, chips med vitlöksdippa, piroger.. ÅH! Listan kan bli lång och jag kan vilja hur mycket som helst.. Men sen tar det blankt stopp. Jag får hålla mig till att fantisera om det. Sen, om ett tag.. jag hoppas att jag klarar av det och blir starkare. Då kanske...! Men visst ska vi klara det, tillsammans Henrik? Du och jag? Jag vill det.. För vår skull!