Jag skulle nästan kunna beskriva mig som den lyckligaste människan på jorden.
Självklart har jag trott att kärleken som beskrivs i sagorna faktiskt existerar, men att jag skulle få uppleva det?
Allt känns så perfekt, så harmoniskt. Han får mig att bli hel.

Att lita på människor har blivit svårare och svårare ju äldre man har blivit. Mitt förtroende för killars pålitlighet har också förvärras något enormt. Men Henrik, han har byggt upp (nästan) allt på väldigt kort tid.

Allt är så perfekt att jag nästan väntar på att något ska vara fel. För så här bra kan man väl inte ha det?
Jag är så rädd för att vi har träffats för tidigt, för jag vill aldrig skiljas från honom. Jag vill verkligen inte det!

Låt vår kärlek alltid brinna, släck aldrig elden.
Jag vill alltid vara nära dig.
Finns så mycket jag vill säga, men så lite som blir till ord.


________


En annan liten älskvärd sak är min hund Leia. Vad skulle jag gjort utan henne?
Hon är en trogen sängkamrat när Henrik är i Norge. Hon slickar mina våta kinder.
Hon lyssnar alltid och jag slipper höra fåniga försök som ska få mig på bättre tankar.
Jag har nu insett att människans bästa vän faktiskt är hunden!
I vått och torrt. Leia skulle aldrig tveka att skydda mig om jag skulle känna att jag blev hotad eller något dylikt. När jag kommer hem så är det Leia som är gladast när jag kommer hem, det är hon som hoppar  galet i en rund ring runt mig med ögon som skriker av lycka.
Hon är världsbäst på att säga förlåt. Hon märker direkt när hon har gjort fel och kommer omedelbart skamset fram till mig och gör what ever it takes för att få min förlåtelse.


Nog med djupa tankar och funderingar. Nu ska jag dricka mitt glas med multivitamin (som för övrigt är sagolikt gott) och sedan gå och lägga mig i sängen. Självklart kommer jag titta på tv och ligga och klia Leia bakom öronen tills både hon och jag somnar. I sömnen kommer jag färdas till drömmarnas land och få vara med Henrik :) Endast 5 dagar nu.

Så, godnatt människor!