Idag gjorde mamma mig glad. Hon sa att hon hade sett sidor av Josefin. Det var längesedan sist.
Jag har bestämt mig för att hitta tillbaka och jag tänker inte ge mig förren jag har nått mitt mål.
Ibland krävs det hemska saker för att man ska vakna upp. Synd att det skulle gå så långt. Men jag hoppas på en försoning. Undertiden ska jag visa dig.

Jag älskar dig.

Jag ska bli Josefin, gräva i mig själv och nå min normalvikt. Jag vet med säkerhet att om jag äter frukost,mellis,lunch och middag och når min normalvikt så kommer jag förändras. I tid med att jag tar tag i mina problem under tiden. Det är faktiskt inga problem alls med att äta nu. Det kommer säkert jobbiga dagar, men med min vilja så ska jag inte halka tillbaka EN ENDA GÅNG. Jag är så fruktansvärt arg på mig själv, som lät det bästa jag har rinna igenom mina händer. Och allt pågrund av mig och mina problem. Nu är det SKÄRPNING som gäller, och jag ska ge allt jag har.

Jag ska visa hela världen den glada, snälla, roliga, ironiska, kärleksfulla Josefin som drar sig för att behöva visa sura miner. Jag vet att hon finns, jag har känt det. Nu ska hela hon fram och stanna föralltid.

FÖRSTÅTT?!