Lugnet före stormen skulle man lätt kunna kalla de senaste dagarna. Mamma och pappa har varit hur snälla och lugna som helst. Idag räcker det med att jag sa "Nej tack, om jag hade velat ha så hade jag tagit." Där sköt båda två i höjden och tappade fullständigt kontrollen. Jag var kolugn hela tiden tills pappa beordrar mig att inte slänga med saker. Haha, VILKA SAKER KÄRA PAPPA? Jag hade förstått om jag hade gjort det, men som sagt, jag var kolugn. Nä fyfan, dra åt helvete. Nu fattar jag varför jag undviker att vara hemma. Tur att det är fredag imorgon så jag kan stanna kvar i Sjöbo åtminstone till söndag. LÅT MIG VARA FÖR HELVETE! Detta är det sista jag behöver. Allt rasar.. Fan Henrik, kom hem nu. Jag känner inte igen mig själv. Fan jag vill bara ut och gå,gå,gå utan att veta vart jag kommer. Gå tills mina ben inte orkar bära mig mer.  Jag skulle vilja åka utomlands till ett varmt ställe. Jag vill se solen och känna värmen. Det får mig alltid att få ett härligt lyckorus...

Mm, deprimerande. Eller hur?

Life is life.