jag ser en utväg


Ja, detta är skit svårt och fruktansvärt jobbigt. Från att ha mål varje dag om att inte äta någonting och träna så mycket jag kan, till att ha som mål att äta varje måltid och inte träna någonting. Det är en helmomvändning och jag är förvånad över hur bra jag klarar av det. Visserligen har jag hela tiden i tankarna att jag vill vara mig själv, jag saknar Josefin. Dessutom saknar jag att få vara glad alltid (nästan!) och må bra. Jag satsar allt jag har och jag tänker aldrig ge upp. Varje dag är en ny utmaning och än så länge har jag inte haft ett enda litet felsteg. Jag våndas och svettas i mellan åt inför vissa saker, men jag biter ihop. För HALLÅ, jag kunde fan äta vad som helst innan, när jag ville, utan att få ångest.

Igår lekte jag med Sofia och åt sen tacos med pappa på kvällen. Kvällen spenderades framför tv:n då flera bra program visades. Sen gick jag och la mig, var extremt trött, och läste lite. Idag vaknade jag tjugo i tolv och åt frukost tillsammans med Matilda och Jonas. Om knappt två timmar ska ma&pa, jag, Nora och Matilda in till Lund för att först äta och sen kolla på bio. Jag minns inte riktigt vad den heter, men det handlar om två skridskoåkande killar. Verkar mycket rolig :) Imorgon ska jag antagligen umgås lite med Sofia på dagen och sen ska jag och Henrik gå på bio. Saknar honom om nätterna nu.. Ska bli så mysigt att få sova med honom imorgon!

Nej, nu ska jag duscha och göra mig iordning. Sätta på stereon och njuta av ledigheten!

Ha en bra dag allesammans, för det ska jag ha.


Kommentarer
Postat av: Sara

You go girl. Vet att du kan klara det. Finns en bit ner på skolgatan om du behöver stöd eller bara någon att prata med ;)

2007-05-17 @ 21:55:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0