Jaha, så nu är det helg. Igen!? Tider bara flyger fram och jag hinner inte med. Snart är det dags för julklapps inköp och inom en månad är allt julpynt framme och förhoppningsvis julstämningen också. Den här julen ska jag göra till den bästa! Sen blir det skidresa också, i alla fall :) Ska bli så fruktansvärt kul!

Helgen är fullspikad. Idag ska jag och Phille till David och äta smörgåstårta eftersom Dave fyller 20 år idag. Sen ska jag åka till Malmö för att möta upp My på hennes jobb. Därefter blir det utgång och en mycket sen natt, eller tidig morgon? På lördag är det utgång igen, men jag har inte bestämt mig för om jag vill till Tingvalla, Bar a bar, Slagt eller Choklad. Many options for me this weekend! På söndag får vi se vad som bjuds på och hur jag mår.


Jaha.. Nu kommer allt på en gång. Jag vet att det är fel av mig och att jag borde tänka helt tvärtom, att jag ska leva mitt liv och bry mig om mig själv.. Men mina tankar har sakta krypit på mig. Mattankarna. Antagligen beror det på omständigheterna. Jag kan inte skjuta undan dem heller, för det känns inte som om jag har något att kämpa för. Visst kommer jag ihåg hur dåligt jag mådde, hur mycket jag frös, hur livlös jag var, tråkig, lättirriterad och allt det där men jag kan fan inte hjälpa det. Mamma har lagt märke till det, men jag säger bara att jag inte har så stor matlust eftersom jag inte mår så bra. På samma gång som det känns fel av mig att gå tillbaka så känns det på samma gång bra, eftersom jag åtminstone kan ha kontroll över DET. Allt annat rinner ur mina händer, allt annat förstör jag ändå. Då kan jag lika gärna låta det ta över mig. Och jag kan må bra ändå. Jag ska ändå träffa människor, vara glad och se världen på ett nytt sätt. Åtminstone försöka. 



Så mycket jag trodde på. Hur fan kunde jag vara så lättlurad? Känner mig så korkad. Trodde du skulle hålla ditt ord, men du svek. Du svek mig så mycket att jag blöder i hjärtat. Fine att du inte vill ha mig, att du inte älskar mig. Det kan jag inte klandra dig för. Men de saker du lovade, allt du sa. Tomma ord. Och jag kan inte förstå hur du kunde göra så mot mig. Det är synd att du inte är den personen du en gång var, på samma gång som du säkert tycker detsamma om mig. Jag ska inte hindra dig från att vara lycklig och leva ditt liv, varsågod. Låt inte mig stå i vägen för det. 


Nu ska jag ut och gå en lång promenad och fundera över vad jag ska ha på mig ikväll!
Ta hand om er där ute.