Jag försöker att ha en mask, hålla masken. Inte låta mig må så dåligt som jag har gjort så många gånger. Jag vet om att jag aldrig kommer kunna ta mig upp, jag vet att jag kommer börja svälta mig i själv i desperat försök att hitta en "fast punkt".

Det du skrivit.. Jag gråter och vet itne hur jag kunde göra så mot dig, oss. Jag tänker också på alla fina stunder vi har haft tillsammans, allt vi någonsin gjort och inte gjort. Jag grämer mig själv och det rivs stora öppna sår i mitt hjärta. Jag har låtit det bästa och lyckligaste i mitt liv rinna ur händerna på mig. Om någon bara kunde förstå hur ledsen jag är för det. Någon? Ingen verkar tro på mig. Men varför skulle dem.. allt jag gör är att ljuga.

Förlåt för att jag har förstört din semester som du så länge har sett fram emot, förlåt för att jag inte har hört av mig. Jag klarar bara inte av att prata med någon som jag har varit så lycklig med, få höra vilken idiot jag är och höra hur du gråter. JAG ÄR OCKSÅ JÄVLIGT LEDSEN. Jag försöker spela stark, det är min försvarsmekanism. Tro mig när jag säger att jag hade gjort precis vad som helst för att göra om allt, göra allt bra från början och hålla fast vid det. Om du bara hade kunnat vilja så mycket som du på något sätt visar nu. jag kan inte hjälpa att jag säger det, men vi  hade inte varit där vi är nu. Vi hade varit på skidsemester TILLSAMMANS! varit lyckliga, skrattat, mått bra, varit glada över livet och allt som det gav oss. Allt är borta. Jag känner mig så tom att jag känner mig nästintill borta. Långt ner.. långt nere i ett bottenlöst hav, där befinner jag mig nu. JAG FÖRSTÅR ATT DU PÅ ETT SÄTT HATAR MIG, och du tycker ionte att jag har någon anledning att vara arg på dig. Kanske inte, men om jag ska vara ärlig så är jag nog mest arg på mig själv, och låter dig tro att jag är arg på dig. Jag önskar av hela mitt hjärta att vårt förhållande hade hållt. Jag önskar att den kärleken vi gav varandra skulle hålla för alltid. Vi skulle ha vår jävla familjegrav...

Förlåt för att jag finns, förlåt för alla misstag, lögner, ord. Förlåt för att jag har förstört något av det bästa som hänt dig (och mig....). Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för det här. Aldrig någonsin. Jag vill inte mer... Jag vill ha tillbaka allt det bra och stryka allt det dåliga. Mer än allt annat.