Cigaretter / cancerpinnar


Vaknade i morse och fick syn på strålande sol och blå himmel genom fönstret. Jag blev genast på glatt humör.. tills jag reser mig upp och får se ett j-vla snötäcke!? WHAT THE F-CK is happening? Vädernissarna förklarade vår förra veckan om jag inte är helt ute och cyklar? Well, well får väl göra som mamma säger och åtminstone glädjas över att det är sol ute. Hon har rätt, man måste glädjas åt småsaker för att kunna uppskatta något överhuvudtaget. 

I skrivande stund sitter jag själv i mammas lägenhet och funderar starkt på om jag ska våga gå ner till Uno's och se om skinnjackan är kvar. (jag vet att OM den mot all förmodan är kvar så kommer jag köpa den.. tillåter min ekonomi det tro?) Jag funderar också på om jag ska köpa det där paketet med långa fina cigaretter i eller om jag ska försöka hålla mig? Vad gör man i en sån här situation? Begären vill bara ta över och det är svårt att stå emot frestelser. Jag trodde aldrig att jag var så beroende av nikotinet som jag faktiskt är. När jag tänker tillbaka på hur länge jag faktiskt att rökt de här cancerpinnarna så förstår jag varför. Jag minns inte exakt när jag började röka (13 år kanske..?) men det var inte förrän jag var 15 fyllda som jag ALLTID hade cigaretter på mig, eller ja åtminstone nästan alltid. Idiot Josefin, varför började du ens med skiten? Lina berättade för mig hur mycket pengar hon har lagt ner på cigg och jag blev vettskrämd och skämdes. Jag vågar inte ens räkna mina utgifter.. 

Nåja, jag måste fördriva tiden på något sätt och vem vet, jag kanske kan fynda nere på Unos i alla fall? Komma undan billigt är aldrig fel. Jag håller tummarna åt mig själv.. haha. 




SHIT! Blev precis livrädd. Fläkten i köket knäpper otroligt högt och jag hoppade 2 cm från stolen, minst! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0