Det må så vara, men jag sitter här i min ensamhet på rummet och gapskrattar åt de här lapparna. Det känns lite löjligt och dumt, jag brukar nämligen inte känna att jag kan skratta högt för mig själv då jag genast kommer på mig själv med att, ja, just känna mig dum. Jag kan ändå tycka att något är hysteriskt roligt, men när jag bläddrade igenom den här bloggen.. Tårarna var inte långt ifrån så mycket jag skrattade. Helt otroligt!

Det här bjuder jag på en måndagskväll, för det behövs! (lägg gärna en kommentar om vad du tyckte om sidan!)

http://arga-lappen.blogspot.com/

Här kommer ett litet smakprov. Ni MÅSTE bara läsa igenom det.