Jag ber om ursäkt för det. Jag har inte haft så mycket skrivarlust och har dessutom haft en massa annat att tänka på. För tillfället mår jag inte så bra. Psykiskt så är det ganska okej, pappa har precis fått sålt huset, jag har mysiga stunder och känner mig uppskattad både av vänner och en viss person. Nu ligger nog det mesta på det fysiska, med en stänk av det psykiska. Förlåt om det låter rörigt men jag vill inte blotta problemet allt för mycket. Jag känner bara att jag behöver skriva av mig just nu.

På något konstigt sätt så vill jag att någon ska uppmärksamma det, konfrontera mig. På samma gång som jag vill behålla det hemligt. Jag blir aldrig nöjd ju! Jag ser inte det jag vill se utan istället mår jag dåligt fysiskt. Jag känner aldrig den där kicken av att jag har "klarat" något. Ååååååååå panik!

Tur att jag har dig som förstår mig i alla fall, det betyder oehört mycket och jag försöker att visa det för dig.