Det är så sjuuukt många tankar som snurrar i mitt huvud nu. Mer eller mindre en tornado som sveper runt där inne! Det är endast 2 veckor kvar i skolan innan sommarlovet tar vid, men jag känner att jag inte orkar. Min lust att kämpa de sista veckorna är som bortblåsta, det känns inte meningsfullt för fem jäävla öre. Jag känner mig som en zombie när jag sitter på lektionerna.. Jag hör ingenting, kan inte fokusera.. För jag VILL inte fokusera! Jobbet är okej, därför att där har jag inga krav, ingen press. När jag kommer dit där så är jag mer eller mindre anonym vilket är otroligt skönt. Hemma är det okej så länge jag får vara själv. När mamma inte är här så känner jag att det hade vait mysigt med lite sällskap, men  när hon väl är hemma så vill jag bara vara själv.

De enda gångerna jag kan säga att jag faktiskt lever, det är på helgerna. Jag vet att det låter dåligt och att man inte ska dra till med sånt, men när jag festar så mår jag bra. Det är liksom ÄRLIGT glädje! Jag släpper loss, skrattar, träffar nya människor.. ja, jag lever helt enkelt.

I veckorna lever jag på ångest, ångest och åter ångest. Jag känner att jag inte vill ha någon samhörighet med någon, för då gör jag bara folk illa.

Ååååh en sån usel dag jag har idag.. Känns som de flesta har varit det de senaste dagarna, tyvärr. Jag ser däremot fram emot fredag, då är det nämligen HELG!