Ibland får jag såna ryck, ryck som inte är positiva för mig överhuvudtaget. Jag vet konsekvenserna med allt, jag vet hur dåligt jag mådde. Ändå går tankarna i huvudet allt som oftast. Nu speciellt, när jag på bilder hur jag såg ut. Förmodligen 90% av all befolkning i världen tycker det är fult, men jag älskar hur man ser ut när man är smal. Jag älskar att man kan se varenda kontur på kroppen, att ansiktsformen blir så markant, långa smala fina ben.. Åh. Det är farligt för mig att sitta och drömma mig bort.. Speciellt nu när jag står på helt egna ben och bor själv. Vem ska handla mat, vem ska ställa sig och LAGA mat? Känner jag mig själv rätt, så lär sånt endast ske när jag har någon på besök. Det är väl märkligt, så länge jag inte behöver sitta och äta själv så är det inga problem. Men jag glömmer bort att få i mig mat om ingen påminner mig.. Får väl införskaffa en sån skalman klocka som jag har sagt så länge. Synd de inte existerar bara.. Suck!

Jag kan fan inte hjälpa det, men jag vill se ut sådär igen..

Men NEJ ni behöver inte stirra upp er, måla fan på väggen eller bli förbannad på mig för jag ska hålla mig i kragen. Jag ska låta bli, hur mycket jag än vill neråt!