Okej, nu sitter jag här igen och skriver på den här jävla bloggen. Det är precis som med min dagbok jag skrev när jag var yngre, så fort jag hade problem så började jag skriva febrilt igen. Jag kan inte låta bli att undra hur länge detta kommer fortskrida? En dag, två, en vecka? Den som lever får se!

Så vad är det som drar mig till den här skrivstunden tro? Jag vet mycket väl vad det beror på. Problemet är att kaoset i mitt huvud, som jag annars kan sortera och dela in i olika fack & faser, är en enda hög med alldeles för många tunna jävla sladdar. Förstår ni min liknelse? Ja, annars lär ni väl inte ha allt för mycket innanför pannan. Eh, oj. Där skrev jag innan jag tänkte! Sorry men jag har bestämt mig för att låta bli att radera något jag skriver. Jag måste lära mig att ta konsekvenser ;)

Ja, som vanligt glider jag in på något helt ointressant ämne som är så långt ifrån den tråden jag började på.

Men jag kom precis på det stora problemet.. Hur ska jag kunna skriva ner och få bukt på mitt trassel om jag inte kan sortera ut dem i skrift ens? Ajdå, det här var ingen vacker början.

Som vanligt fyller jag ett helt inlägg med fullständigt nonsens! En eloge till dig som faktiskt plöjt igenom min pinsamma och tomma text. Hoppas du åtminstone kan få dig ett gott skratt. Antingen åt min olycka, eller mitt patetiska försök till en förhoppningsvis bra och förståelig text.

Men om jag säger såhär.

Hade jag kunnat så hade jag:
- Åkt någonstans, bryr mig inte om vart.
- Skaffat mig ett heltidsjobb någon annanstans, bryr mig inte om vart.
- Slutat tycka synd om alla andra utom mig själv.
- Bestämt mig för vad jag vill utbilda mig till.
- Tagit bilen och kört uppåt i landet
- Bytt liv med någon just nu.
- Skrapat och vunnit på triss
- Varit ute med mina bästa närmsta och gjort något ställe osäkert.
- Varit på en Lasse-konsert och glömt verkligheten.

Slutsats; Vill glömma verkligheten för en liten stund!

Tydligen så måste man slå i bottnen innan man kan få sats och komma upp till ytan. Lär er det medmänniskor!
Live and learn, live TO learn. Ta vara på allt bra du har, för på ett par sekunder kan hela ditt liv vändas upp och ner. Det mest märkliga händelser kan komma att ske. Carpe Diem.